Underbara fläderbär, grävlingsjakt och lite depp...

Jag har en nästan löjlig förkärlek till fläder. Blommorna är vackra och ger god saft. Eller ja, i alla fall om man inte glömmer av den och den får en mjuk, lurvig yta i grytan... Vilket lätt händer här hos lite snurriga mig. Den underbara flädern var det ja.. åh, bären! är såå himla fina! Allra finast är de precis innan de är helt mogna, då de ser ut så här:

De skiftar från grönt till rosa till vinrött till nästan svart. Så himla fint tycker jag.

Nu när jag sitter här och hyllar flädern så måste jag ju erkänna att det inte blev någon saft gjord i år. Jag blev lite skraj... Det hela började en natt då jag vaknade av att det var ett sådant himla väsen utanför huset. Det lät precis som ett rejält kattslagsmål. Så jag ut där, vid halvtvåtiden, iklädd linne och trosor för att få isär katterna. När jag kommer fram inser jag att det är ingen katt, det är en grävling som har fångat något som kämpar för sitt liv, och det låter precis som vår lilla katt! NEEEEJ! Skriker jag, men grävlingen bryr sig inte om mig, för han är ju hungrig. Så i panik så springer jag in för att hämta något att slå med... Här kanske ni börjar ana oråd.. Hittar en svabb!?! Springer ut igen, men då har grävlingen tagit med sig sitt byte ner mot fårhagen och jag inser att jag inget ser i mörkret, så in efter ficklampa och ett par byxor. Tar mig ner i hagen och inser att fåren står på ett spänt led i mörkret och tittar mot det tjutande ljudet. Då, först, börjar jag fundera över vad jag skulle göra mot en stor grävling med en svabb! Öööhhh? De kan vara rätt så ilskna har jag hört och jag var ju faktiskt hemma ensam med barnen. Så, med gråten i halsen och adrenalinet pumpande så gick jag in i huset igen. Stackars lilla katten! Det tog två timmar för mig att somna. När barnen vaknade en och en halv timma senare så gick vi ner.. och där satt hon! Hel och ren och vid liv! Jag släppte in henne och överöste henne med gos. Hon fattade ingenting och tyckte att jag var helmysko! Knastant! Hur som helst så gick grävlingen ner mitt ibland fläderbuskarna och därför har inte jag vågat plocka några blommor till saften, Han kanske bor där, han och hela tjocka släkten!

Idag har varit en lite deppig dag. Jag arbetar, bland annat, med hästar. En av mina favoriter som jag suttit och ridit mycket och som jag varit med om från allra första början, är dålig. Vi får definitivt besked på fredag men det ser inte hoppfullt ut. Så tyvärr verkar det som om han kommer att få ta sig till de evigt gröna ängarna... Usch, det är så jobbigt. Hästarna blir ju som mina arbetskamrater. Vi får hålla alla tummar och tår.

AAAhh! Kattf-n! Nu sitter hon och river på altandörren för att få komma in! Jag blir så förbannad på henne! (Det skiftar fort!) Jag får väl gå ner och släppa in "kräket"... :)

Ha det så bra!

Kram A