söndag 9 november 2008

Söndag igen...

Jahaja, så var denna helgen till ända. Det går så himla fort!

Idag skulle vi få hjälp med att lyfta in två 250-kilos halmbalar igenom en dörr till ladan. Men tiden gick och hjälpen kom inte. Vi började bli lite smått stressade eftersom vi skulle på middag, så min sambo beslutade sig för att vi minsann kunde ta in dem själva! Va!!! Men, faktiskt, med lite list och mycket styrka så fick vi in dem. Och dessutom på varandra! Rätt så nöjda med oss själva så utbrister min käre sambo: "än är det krut i gubben!" Gubbe och gubbe, så gammal är han inte, min hjälte! Detta innebär i alla fall ett problem mindre. Skönt!

Idag är det Fars dag. Och jag saknar min käre pappa så mycket. Är ledsen över att han aldrig fick träffa sina barnbarn, och att de aldrig fick träffa honom. Han hade verkligen barnasinnet i behåll! Tyvärr så dog han 1½ månad innan vår äldste föddes, men han hade varit sjuk i många år. Men ändå så önskar man att han hade orkat lite till... Tänker på honom så gott som varje dag, trots att det gått över 6 år. Älskar dig pappa!

Ha det så bra!

Kram, Annica

16 kommentarer:

Helen sa...

Det var värst vad ni är starka!!

Trist att sakna sin pappa, antar att det känns extra tråkigt sådana här dagar när alla pratar om pappor.

villan vid vilan sa...

Jag blir så rörd över hur du skriver om din pappa. Verkligen tråkigt att han inte får uppleva barnbarnen. Var stark!!! Kram!!!

Träningsvärk Med Jeanette sa...

Ledsamt med din pappa. Är säker på att han tittar ner på er från ett moln o ser sina barnbarn växa upp!!
Så tänker jag om de nära som inte fått se våra barn!
Kram på dig!
Jeanette

Sara sa...

Vad tråkigt med din pappa. Som sagt han är säkert närvarande i ert liv ändå!
Kram Sara

Grodmamman sa...

Du har inte bara starka ben du!=)

Känner likadant med min pappa, men han fick åtminstone träffa fyra av sex barnbarn. Sedan att det nästan bara är min son som kommer ihåg honom, det är ju en annan femma.

Kram

Lilla Sund sa...

Ja det är sorgligt att de inte fått uppleva det magiska i relationen mellan morfar - barnbarn, men jag är säker på att R har full koll på er och njuter av att se hur ni kämpar och sliter (och fixar det!) med höbalar och annat!

Kram!

Ullis/Leva på landet sa...

Så duktiga ni var som fixade det jobbet själva. Förstår att du saknar din pappa. Här är det farfar som inte finns som bara den äldsta sonen minns och det är knappt.

Ha en bra vecka!
Kram Ullis

Vända blad sa...

Det var inte dåligt att baxa in höbalarna! Hade ingen pappa att fira i år, men firade maken och svärfar istället! Jobbigt att din pappa inte hanna träffa barnbarnen men han ser dem säkert på något sätt ändå, så brukar jag tänka iallafall.
Ha en fin dag!
Kram Maria

Nettan sa...

Sorgligt med din pappa..förstår att du saknar honom..Han följer nog era liv i alla fall..

Kul att du hittade till mig!
Kram Nettan

In my house sa...

Duuuu, jag är tvärsäker på att dom som inte längre finns,,, finns runt oss ändå alltid... Så han träffar nog dina barn varje dag ska du se.... Jag pratar ofta med mormor och morfar,,, i tron på att dom verkligen hör mig! Dom va mina älsklingar!!!

- Nämen duu, inte får du klippa dina ögonfransar.... Det är ju dööfint med långa!! Fast jag kan ju förstå kruxet med glasögonen,,, du får ha glasen på nästippen *haha*

Ha de gottit kram josse

Isabelles moster sa...

Med dom musklerna vågar man inte bråka med dig i en mörk gränd?? Ha ha ha ....
Nej det var inte gött m avloppet m nu är det fixat, skönt!!!
Men det blir väl inte vidare kul för plånboken antar jag..??? Men det får det vara värt!
Är det bra m er annars då?
Här är allt bra. Lite fullt i helgen bara, men annars bra!
Ha det Kram C

Anonym sa...

Hej du!

Vad duktiga ni har varit båda två! Det är inte så lätt att rulla sådana stora balar.
Undrar en sak. Ni har ju får. Föder ni upp eller vad gör ni med de? Har inte förståt och så är jag ju nyfiken.

Skulle jag hitta mitt hus på landet så skulle jag naturligtvis ha någon häst och en ponny men är sugen på alpackor..... Vad vet du om de?

Må gott!

//Cissi

sand mellan tårna sa...

Vad fint du skrev om pappsen..... svårt sånt där.... man vill ju ha dem för alltid!

Kram Linda

Beas sa...

Vilket fint inlägg...jag saknar att barnen inte får träffa sin mormor...att hon försvann från mig så tidigt. :-(

Grodmamman sa...

Jag ringer dig imorgon när barnen lagt sig om det är ok?!? Sambon jobbar!=)
Kram

♥ Fyra årstider sa...

Vad fint du skriver om din pappa.
Kram Lotta