Blommor och monsterblommor

Vår trädgård är ingen trädgård. Det är mark.

I ett litet desperat försök att "dela av" vår mark bakom huset så grävde jag för två år sedan upp vår gräsmatta för att anlägga en rabatt. Detta var inte gjort i en handvändning. Framför allt inte då jag hade en 4-åring som grät och skrek över gräsmattan jag skar bort; "neeej, jag tycker om den!". Suck!! Efter en fikapaus så blev kompromissen den att han fick krama varje gräsruta hejdå... och det gjorde han. Riktigt sött faktiskt! Trädkramare har man ju hört talas om men gräskramare? Kanske startade han en rörelse den där dagen...

Tillbaka till rabatten. I bakkant ville jag ha ett glest pilstaket med min favvoklematis på. Summersnow. ÅÅÅhh, den hade varit sååå fin i mina stooora krukor på framsidan! Det blir jättebra!

Vad jag inte riktigt hade läst så värst noga var att den kunde bli 7 meter hög...

Så här är den nu: min monsterklematis!

(som jag våldsamt bundit upp på andra sidan då den försökte ta över HELA rabatten!)

Fast den är allt ändå bra fin:)

Två andra favoriter:

Namnet på den första har i skrivande stund fallit bort ur snurr-fias hjärna. Men den andra är i alla fall höstanemon! Kan det vara rosenflockel förresten? Den första alltså. (som kan bli sisådär två meter hög... men den är såå fin!) Höstanemonerna talar alla om för mig att: de ska man plantera på våren, annars klarar de sig inte! Johodå! Här hos mig dör de om jag planterar på våren men överlever om jag gör det på hösten. Vi har nämligen egna naturlagar här ute. Och jag har förstås prövat vårvarianten, två gånger; det gick inte.

Till ngt helt annat.

Idag värmdes mitt hjärta av en 16-årig kille; när han för första gången i sitt liv, efter lite peppning, prövade på att rida. " F-n häftigt! Jag rider verkligen! Coolt! Vad sköj det är!" Och så fortsatte han att låta, hela vägen i in i matsalen! Med ett jätteleende i ansiktet!

Och jag ler vid minnet!

Ha det!

/A